hejmorochfar

Hej mor och far!
Jag känner mig ganska trött just nu, kanske borde sova. Ligger och tänker på om jag ska sitta inne på msn ett tag till, om jag ska kolla på sex and the city eller om jag ska släcka lampan och sova. Det sistnämnda känns tråkigast. Så vi får se!
 
Nu ska ni få läsa någonting rikitgt stort, nämligen en dikt som jag har skrivit. Jag skriver mest ledsna dikter, denna är ganska ledsen. Den handlar om M och jag skrev den precis när jag hade gjort slut med honom. Att skriva dikter är som terapi för mig.

"Jag andades dig
Du spädde ut det annars så avgasblandade syret
och gjorde det lite lättare att leva
men luften for ur mig och
mitt hjärta dunkar av smärta.
Om jag lever nu,
om jag fortfarande kan kallas levande
så blundar jag för verkligheten.
För om det här är livet i sin fulla prakt
så vill jag inte se den, inte leva den.
Jag andades dig och
det mest livsviktiga jag hade
jag har tappat
har jag släppt
låtit gå fri
bara för att jag ska klara av att leva.
Stunder av lycka tycks inte finnas
inte här,
inte än.
Om känslornas visare gick att vrida
skulle dom peka ett år tillbaka,
då jag fortfarande andades dig"

God natt mina små duvor, love you!
//Lisa