jag har lurat mig själv för många gånger nu

Idag har jag kollat när kopparlundens studenter sprang ut ur skolan och jag grät, jag grät för att jag är världens känsligaste mes, jag är den mesiga mes av världens alla mesar! fast jag försöker oftast att inte visa det. Iband vill jag bara gråta för att Malin är så fin håret en dag eller för att Hanna har nya strumpbyxor. För jag blir så glad, för deras skull och för att jag har dom och så börjar jag tänka på hur mycket jag tycker om dom och vad jag skulle gjort och varit om jag inte hade haft dom. Sådana där tankar har jag om allting. Ibland kan jag börja gråta över teknikens under, vad skulle vi gjort om vi inte hade haft alla dessa tekniska under? t.ex. telefonerna. Då kan jag gråta en skvätt för att människor är så smarta, sen jag kan tänka att vi också uppfann krig och gråta över att vi människor är så dumma i huvudet. Och sent innan jag ska somna tänker jag på den där ensamma killen i ettan som kallas "matlådan" bara för att han är extremt allergisk mot massor med saker så han måste ha med sig en egen matlåda varje dag. Han är lite konstig och sitter ofta själv och äter. Det gör så ont i mitt hjärta, att se honom där själv. Fast han ser ändå ganska nöjd ut, eller så inbillar jag med det för att jag ska känna mig lite bättre. Usch, jag är alldeles för känslig iaf. Tar på mig andras problem som om det vore mina egna.
Detta blev en lång diskussion om mig själv,
jaja nu ska jag ut i natten igen! PUSS

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0